Otroligt!!

Nu har jag haft en sådandär mattelektion som gör en lycklig. Jag satt ju igår och våndades över detta med begreppen area och omkrets. Hur ska man få dem att greppa dessa?
Började lektionen med att var och en fick skriva och rita det de visste och ville visa mig om begreppen. Detta samlades in och sedan var jag sådär pedagogisk och tog fram ett 4-meters snöre som jag knöt ihop i bägge ändarna. Några elever fick komma fram och göra vilken figur de ville och frågan blev ju sedan:
- Vilken omkrets har figuren?

Jag kunde riktigt se hur några elever funderade över vad som var hållhaken. De visste ju att snöret var fyra meter..... till sist kom då svaret:
- 4 meter.

Jubel och applåder från fröken.

Sen blev det till för eleverna med snöret att göra om sin figur.
Samma fråga, samma svar. Denna gång kom svaret snabbt.
Efter fyra - fem olika figurer var det då någon som "tröttnat" och sa:
- Fröken, om man nu bara får göra en figur och måste använda hela snöret så kommer ju figuren alltid att ha 4 meters omkrets.

Jubel från fröken igen.

Nu frågade jag ju då om detsamma gäller arean. Hade alla de figurer som eleverna sett också samma area?
Även har var svaret snabbt, men det gick att se att många såg fundersamma ut.
Jag frågade om eleverna kunde ställa sig så att de fick en så stor area som möjligt och det gick hur bra som helst. Sedan skulle de då göra en så liten area som möjligt. Inga problem det heller. Mera jubel från deras knäppa fröken.
Tänk att när det är praktiskt så är det verkligen så att det är så mycket enklare än när papper och penna ska fram. Tål att tänka på.

När jag sedan läste igenom vad eleverna skrivit om area och omkrets är jag DJUPT imponerad. Vad de kan, i varjefall teorin. Nu gäller det "bara" att bygga upp självförtroendet så att de kan använda dessa kunskaper även när de räknar i denna mattebok.
Hm, imorgon måste jag nog göra en sådandär "hemlig" handuppräckning och se efter hur många som verkligen skrev egna tankar och hur många som tittade lite på grannen. De är ju så kloka så att man blir misstänksam:-)

I brevlådan låg ett "hemligt" manuskript på en kommande mattebok som jag ska få granska. Superkul!!! "Mimas" som ringde och frågade om jag hade lust ville ge mig betänketid men jag tjoade JAAAAAAAAA för glatta livet!

Vad roligt att få se hur författaren tänker, kan man se någon förändring nu när målen för år tre kommer? Blir det mer praktiskt?
I slutet av samtalet nämnde "Mimas" något om ersättning, något jag inte alls ens funderat på. Tänk vad vi lärare är vana vid att ställa upp:-)
Nu ska här granskas för glatta livet de kommande veckorna! Jag menar då naturligtvis mellan vovvens alla sakletande och tvätthögens långsamma avverkan, för att inte prata om stundande simskola och den vanliga planeringen. Idag blir det ingen matlagning!!! Fil är gott.